De kommer i stora skaror lika säkert som svalorna om sommaren. Vare sig värkande höftleder eller vädrets makter rår på dem. Bingospelarna! Vår tids musketörer som kväll efter kväll sitter med sina brickor. Andäktigt tysta och väntande…
Ebba Thysell vinklar tuschpennan mot nummer 66 på brickan. Hennes blick vandrar oavbrutet mellan ljustavlan ovanför utropare Börje Nilssons huvud och pennan. På tavlan ska nästa nummer glöda fram vilken sekund som helst.
Tystnaden ligger som ett kittlande täcke över bingohallen. Ebba andas lite fortare än vanligt. Ett nummer till…
– Dubbeltvåa, 22, mässar utropare Nilsson.
– Bingo! skriker flera spelare i lokalen.
– Så där är det. Nu var jag ett nummer ifrån igen, viskar Ebba till väninnan Kerstin Josefsson som sitter bredvid henne.
– Du har fått tag i turbrickor i dag, viskar Kerstin till svar.
– Ja, men de räcker inte riktigt ända fram, svarar Ebba.
Kerstin och Ebba är väninnor sedan många år tillbaka. De hör till bingoarrangören Umedalen IF: s trognaste supportrar så fort de nalkas bingo i sporthallen Musköten. Att det regnar småspik i höstrusket har de knappast märkt. En bingokväll är det färdtjänst som gäller.
Det är lika dumt att fråga ett bingoproffs hur mycket hon vunnit genom åren som att fråga lappen hur många renar han äger, men Ebba och Kerstin gör ett undantag för en nybörjares naiva närmande av det sägenomspunna spelet.
– Som mest har jag vunnit 15 000 kronor. På bilbingo, avslöjar Ebba.
– Och jag har fått några tusenkronorsvinster, säger Kerstin och kastar en menande blick på väninnan.
38. 89. 11…
En rad. Två rader. Full bricka.
Bingo!
Läs hela artikeln på folkbladet.nu