Bingominnen från bygdegården

Det var den där kvällen när kulan med bingosiffran bara försvann ur korgen. Utroparen plockade på den tiden själv upp kulorna och läste upp siffrorna. Efter ett tag förstod han att en siffra saknades. Och fick då med jämna mellanrum ropa ut den. När han kom hem på kvällen hittade han sifferkulan i byxslaget.

Lagen krävde också förr underhållning under bingokvällarna. I Örsås spelade ofta Hasse Englund dragspel. Ibland fick någon ställa sig upp och berätta roliga historier.

I början fick inga pengar delas ut som priser. Ett stort pris i Örsås 1964 var en gungstol från Ikea, som kostade 64 kronor. Länge var också ostyckade grisparter högsta vinsten. Sedan blev det presentkort. Nu gäller bara pengar.

Idag används engångsbrickor. Det går åt 50 000 om året. Annat var det förr när alla plastbrickor skulle delas ut och samlas in. För att inte tala om när alla lösa plastmärken, som markerade siffrorna på brickorna, skulle sopas ihop.

Ett äldre par från Borås besökte bingokvällarna varje gång. Men så lät de meddela att de måste stå över en gång. Kvinnan skulle fylla 80 år och festen skulle firas i sommarstugan i Falkenberg. Men när första utropet skedde dök mannen upp i alla fall. Han hade lämnat födelsedagsfesten för att inte missa bingon.

Texten kommer från borastidning.se

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *